Kul, Tankar

Papegojan – den inre kritikern

OLYMPUS DIGITAL CAMERADen inre kritikern. Du vet den där rösten inom dig själv som aldrig blir nöjd. Vad du än gör så säger den att du kan göra bättre. Eller vara en bättre människa, en godare, ärligare, trevligare, vackrare… Jag har valt att gestalta den som en papegoja men för dig kanske den ser annorlunda ut? Hon låter ungefär såhär (hoppas att ni kan känna igen er och skratta lite):

I duschen

  • Borde köpa miljövänligt schampo, eller kanske inte använda schampo över huvud taget. Detta schampot är helt värdelöst och jag tvättar håret alldeles för ofta nu. Det blir ju helt slitet. Fast då borde jag skippa saltvattensprayen och vaxet också.
  • Så tvättar jag det var tredje dag men nu är det varannan… Slöseri.
  • Jag orkar faktiskt inte raka benen idag, sommaren är ju ändå slut. Nä nu får jag skynda mig…

Borstar tänderna

  • Pust, duschat men ser ändå trött ut.
  • Och vad är det med brösten efter 28? Fyllnaden försvinner liksom…
  • Alltså jag borstar inte tänderna tillräckligt noga, det är viktigt innan man blir för gammal. Och så borde jag använda de där tandpetarna också. Ah, i morgon.
  • Tandköttet börjar bli känsligt igen, ilningar, kanske borstar jag för hårt?
  • Shit vad mycket småfinnar jag har på hakan. Vad beror det där på egentligen? Måste testa att inte äta gluten och se om det fungerar. Det har ju fungerat för andra. Hur länge har jag tänkt att jag ska göra det nu egentligen, ett halvår?
  • Undrar om jag hinner klippa naglarna. Nä, har inte tid med det. Kör naturellt…

På bussen

  • Oj, vad hon hade kort kjol och med de strumpbyxorna under. Man ser ju allt… Men vad håller jag på med?! Det är väl hennes ensak. Så får jag inte tänka. Alla har sin stil och smak. Modigt av henne.
  • Vart är det nu jag ska gå av för att byta buss, just det marklandsgatan. Vad jag är disträ, måste alltid dubbelkolla västtrafikappen tio gånger innan det går in i huvudet.
  • Nä, nu ska jag vara här och nu. Andas, lyssna till mitt eget andetag. Leva i nuet inte tänka så mycket.
  • Tittar på himlen och träden. Vad vackert det är… drömmer mig bort i semesterminnen…
  • Nej, nu har vi ju åkt förbi Marklandsgatan. Jag är ju helt otrolig. Jaha, ja. Men jag kan ju byta vid linnéplatsen istället. Inte hela världen. Vad hände med att vara här och nu?

Det här är absolut inte allt, inte ens en tredjedel av alla tankar under en dag. Det tar alldeles för mycket tid och energi så nu ska papegojan få lite mindre plats. Hon får vara i sin fågelbur så får jag lite lugn och ro. :) Så småningom hoppas jag kunna säga hejdå till papegojan och släppa henne fri…

”In order to see birds it is necessary to become part of the silence.” – Robert Lynd

IMG_0962

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *